17 augusti :)

Gud är bra på att överraska... i måndags 18 juli skickade jag iväg min ansökan om visum till Kamerun. Det var bara det att ambassaden i stort sett hade öppet 20-21 juli och skulle därefter hålla stängt till den 14 augusti. Jag hade ju planerat att åka ungefär då. Men vi bad till Gud och så ringde jag både ons och tor för och höra mig för om processen som vanligtvis tar fyra dagar kunde hinnas med innan semestern. Men mitt brev med ansökan, pass och pengar hade inte kommit fram än. Om mitt visum inte kunde ordnas förrän den 15 augusti kändes det lite svårt att boka biljett och allt. Orolig som man blir ibland bad jag till Gud i desperation: Gör något!! Och Gud kommer aldrig försent. I fredags ringde jag ambassaden igen och hon som jobbar där var så snäll och fast att det egentligen var stängt i fredags så hade hon hunnit med att få min ansökan och stämpla in visumet i mitt pass och även hunnit posta det. Är det inte fantastiskt! Gud är alltid god oavsett omständigheter, men jag måste erkänna att jag inte alltid har så bra tålamod. Jag kunde direkt ringa och boka en biljett som jag fått förslag på den 17e augusti. Så nu är utresedatumet klart och det gjorde ju inte saken sämre att både biljett och visum blev klart på min födelsedag... det var den bästa present jag kunde få!

Augusti kanske....

Var stilla och besinna att jag är Gud /psalm 46

Vilken fart livet kan gå i - i april kom jag hem från fem-veckors fältresa i Tanzania - i maj studerade jag en månad i England - i juni presenterades uppsatsen the Noun Phrase in Kwere vid Göteborgs universitet- i juli var det läger i Broddetorp och härlig semester med goda vänner i Edsvära... Jag kan inte förklara hur allt har ordnat sig så bra de senaste månaderna. När jag kom hem från England i slutet av maj, fick jag gång på gång ord om att vara stilla, och så idag vid köksbordet hos fam. Karlsson i Edsvära kom ordet igen, om att vara stilla och besinna att Gud är Gud. Det är kanske den viktigaste platsen i livet, var i världen vi än befinner oss, platsen av stillhet. 

Resan till Kamerun närmar sig med stormsteg. Någon frågade om jag inte känner lite panik ibland inför allt som 'måste ordnas' inför resan. Jag vet inte vad jag känner alla dagar- det kan ju kännas oroligt ibland. Men jag är så glad för alla vänner, församlingar och kristna syskon som just nu hört av sig och vill vara med och stödja mig inför projektet i Kamerun. Jag har inte haft tid att skriva och berätta om alla under som Gud gör, men för att projektet i Kamerun ska kunna bli av behövs understöd från privatpersoner och församlingar för ca 3000 kr/månaden för de 15 månader som projektet varar. Utan det understödet finansiellt och i förbön skulle projektet inte kunna genomföras. Gud är trofast!

Just nu vet jag inte mycket hur exakt min uppgift kommer att utformas i Kamerun. Projektet i samarbete med Cameroon Association for Bible Translation and Literacy (CABTAL), Folk&Språk och SIL Cameroon gäller Mmen språket i västra Kamerun som talas av ca 45 000 människor. Förra året presenterades, för första gången ett alfabet på Mmen. Men grammatiken och språkets struktur vet man inte så mycket om ännu. Det är här min uppgift kommer in. Jag ska försöka beskriva någon del av grammatiken kanske med fokus på verb. :)

Genom att forska om Mmen och beskriva språket, kan man i framtiden få skolmaterial och lära folk att läsa på Mmen, inte minst kan de också få Guds ord översatt till Mmen. Vilken resa, den är nog lång och spännande, lite kämpig men också väldigt rolig...