Thursday 26 March 2015

Kartor, kartor, kartor...

Jag har flera gånger tidigare nämnt om hur vi försöker kartlägga byn Bambili. Jag visste inte att jag hade denna dolda passion för kartor. Håller ni inte med om att det är oerhört vackert att kunna se på en karta och se vart man befinner sig och kunna känna igen namn och platser. När jag förstod att många barn i Bambili växer upp och lär sig namn på städer i Europa men inte känner till namn på olika områden i deras egen by, då bestämde jag mig för att vi skulle kunna göra något åt det. En karta är ju väldigt abstrakt men när man väl knäcker koden så är det ju fantastiskt. Det är förövrigt något lättare att förstå geografi i andra delar av världen om man först känner till sin egen.

 

Jag tog min telefon och började gå runt till de olika kvarteren i byn och med hjälp av googlemaps kunde jag följa min vandring. Jag skrev ut bilder och skickade nummer på byggnader och namn på områden till min kartografist i Tyskland. Hon hjälpte mig sedan att få till det här resultatet:




När jag sen kom till tryckeriet och skulle trycka dessa kartor. Då sa dem att jag kommit alldeles försent och att de inte hade möjlighet att göra klart kartorna innan måndag. Det var ju påsk och alla var lediga. Jag hade jobbat hårt in i sista stund för att allt skulle fungera och nu såg det ut som att allt skulle misslyckas iallafall. Dessutom så gav de mig ett alldeles för högt pris, nästan 7000 kr. Jag var villig att betala för tjänsten de erbjöd men inte riktigt så mycket. Jag åkte hem och jobbade vidare med löftet att chefen för tryckeriet skulle höra av sig. Han höll sitt löfte. När han ringde hade han bestämt sig att låta personalen jobba extra på lördagen för min skull och sedan sänka kostnaderna till nästan hälften. Jag åkte tillbaka till tryckeriet och betalade samma eftermiddag. Kartorna blev klara i tid. Nu var bara problemet att frakta dem till byn. En bunt med 500 kartor plus 200 alfabetsplanscher väger ganska mycket och är ganska otympliga. Jag hittade en motorcykel kille som gick med på att köra mig till stationen. Men när han såg hur tungt lasset var erbjöd han sig att köra mig ända till Bambili. Ibland har nöden nästan ingen lag. Jag tryckte in mig själv mellan föraren och det tunga lasset, sen körde vi sakta hela vägen till Bambili (ca 3 mil). Vi klarade oss bra och Fonen blev väldigt glad att se resultatet och för första gången hålla en karta över sin egen by Ala' Mbəligi,  första dokumentet där alla 40 kvarters namn finns skrivna på bambili språket.

Monday 23 March 2015

Samla och analysera ord

Varje vecka får jag lära mig så mycket nytt här i Kamerun och i Bambili. Ibland räcker tiden och energin inte alltid till att hinna skriva ner allt jag observerar och upptäcker. Desto mer man lär sig desto mer finns det att upptäcka. Man blir liksom öppen att ta emot ny information. Förra veckan hade jag och min språklärare ganska mycket tid tillsammans. Han har själv skrivit ner de flesta ord som vi spelar in. Jag lyssnar sen på alla ord och transkriberar dem med internationella alfabetet och skriver in dem i vår databas som sen blir grunden till ett lexikon som vi förhoppningsvis kan komma att publicera längre fram.

Jag har försökt klura ut alla substantivklasser och alla singular och plural och upptäckte att det fanns en mängd många substantiv som inte 'verkade' ha någon plural form. Alla jag intervjuade sa att singular och plural var samma för 'höna' till exempel. Det lät så lustigt om det var så att bambili inte skulle skilja på höna och hönor. Substantivet 'höna' är ju inte riktigt som en del andra ord som saknar plural former, till exempel, 'vatten', 'frid' etc. Men jag fortsatte att hålla öronen öppna. Till sist i förra veckan så gjorde min språklärare en fantastisk upptäckt att det inte är något i konsonanterna eller vokalerna som ändras utan tonen. 

mbvɛ̀ yà           mvbvɛ̀ yá
'min höna'        'mina höns'

Detta sätt att skilja singular och plural är vanligt ibland språk här i nordvästra Kamerun. Jag var glad att min språklärare upptäckte skillnaden. Nu kan vi också välja att göra skillnad när vi skriver så att man kan skilja denna grupp av substantiv vad gäller singular och plural. Det är viktigt det där med ton men inte alltid så lätt att upptäcka. Orden blir lite av kameleonter som ändrar färg för att passa in i omgivningen.

Thursday 12 March 2015

Välsignade avbrott

Här i Bambili har vi med jämna mellanrum alla möjliga avbrott i arbetet. El-avbrott händer dagligen, det ger en möjlighet att skriva ner saker för hand, vilket inte händer så ofta annars. Sen har vi alla besök under dagarna. Förmiddagarna är oftast väldigt lugna, mammorna har gått för att så och barnen har gått till skolan, männen är antingen i baren eller på jobbet, ibland ser man dem till och med arbeta vid fälten. Men på eftermiddagarna då börjar barnen komma tillbaka från skolan. Så efter att ha kommit hem, förhoppningsvis var någon hemma före dem eller så har någon lämnat en nyckel, och förhoppningsvis finns en liten matbit för en hungrig mage. 

Om det varken finns nyckel eller mat då finns det alltid tant MiaNwi, hon är oftast hemma och har oftast någon mat att erbjuda, om än bara något litet, så har hon leksaker och spel också. Men går man och hälsar på tant MiaNwi måste man också vara tyst för hon studerar alltid vid sin dator, förutom när elen går för då kan hon komma och leka lite med oss barn.... 

Ja, det kan ju synas lite oprofessionellt att ibland behöva avbryta sitt arbete för att torka en rinnande näsa, eller trösta en gråtande flicka eller bara hälsa på en elev på väg hem från skolan. Men när jag tänker efter så är det just så livet är, fullt av mer eller mindre oväntade avbrott. Ibland kan vi bli frustrerade när vi inte får gjort allt som vi tänkt och ville men om vi kan lära oss att ta emot de oväntade avbrotten som överraskningar så kan vi kanske lära oss lite av dem. 

Igår satt Mbuoshe vid min dator och lyssnade på några inspelningar vi gjort tillsammans. Mbuoshe är 12 år och tycker om allt som har med teknik att göra. Han ställer frågor och innan jag vet ordet av så har han redan prövat att filma med kameran och hunnit ändra mina inställningar på datorn. Till och början blev jag riktigt irriterad, tills jag upptäckte att han alltid vet vad han har gjort och visar mig precis vilken knapp han tryckt på. Fantastiskt! Inte längre behöver jag bli arg, även om jag ber honom fråga först. 

Mitt liv i Bambili får sig ett litet avbrott nästa månad när jag åker tillbaka till Europa för några månader. Det var tänkt att jag skulle arbeta hela detta året i Bambili men jag tillsammans med Folk&Språk beslöt att avsluta projektet tidigare än planerat. Det jag inte visste då var att jag samma dag som jag lämnar Bambili skulle bli kallad till en intervju i Paris för att eventuellt fortsätta mina studier från och med september. Det är mycket lite vi vet om framtiden men Gud har alltid nya äventyr för sina barn och ett oväntat avbrott kan vändas till en nystart. Det kan hälpa oss att se med tacksamhet på dessa oanade, oväntade men välsignade avbrott.