Visa - Cameroon

Idag fick jag hämta ut mitt visum, det tog mindre än en vecka att få det! Det är verkligen ett privilegium att få resa till ett annat land. Hur ofta tar vi inte det för givet? Men majoriteten av världens befolkning kan inte förflytta sig över landsgränser hur de vill. Det är verkligen en gåva att vara född i Sverige, med förmånen att man kan resa i sort sett vart man vill i världen... även till Kamerun. 

Tänk nu har jag vaccinationerna klara, biljetten betald, visumet klart, försäkringspappren klara och utvandringsblanketten inskickad till skattemyndigheten. Det är bara väskorna som ska packas och vänner som jag gärna vill träffa och skoluppgifter som ska lämnas in och redovisningar och möten och .... Ja, tre veckor kvar, vad hinner man egentligen göra och vad är viktigast? Hinner jag inte allt jag vill får jag göra som lärjungarna, lämna allt och följa Jesus...

Jag skulle så gärna hinna träffa alla vänner och så men tiden räcker inte riktigt till, så om jag inte hinner med att personligen träffa dig innan jag åker så ber jag redan nu om förlåtelse för min brist på planering. Men jag ber dig, snälla, glöm mig inte, kom ihåg mig i dina böner, så ska jag med Guds nåd och hjälp också komma ihåg dig i mina böner, och så får vi hålla kontakten via bönenätet som sträcker sig igenom varje tidsrymd och över alla gränser... Och tills vi ses nästa gång hälsar jag dig med orden från Paulus, 1 Kor 16:23:

Nåd från vår herre Jesus åt er alla. Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.

2014 år av kärlek

 

Det är nu 2014 år sen Kristus föddes till världen och du och jag har äran att få se detta nya år. Så många människor drömde om detta år men inte alla fick chansen att möta det. Du och jag är så välsignade!

Jag kan inte minnas att jag varit mer tacksam än nu att året som gått äntligen är förbi. Jag ser tillbaka på så många välsignelser och mirakler men också många personliga utmaningar, tider av väntan och osäkerhet. Ändå har jag lärt mig så mycket av det gångna året, att det är inget jag vill vara utan. När jag ser tillbaka på det gångna året så ser jag med tårar av tacksamhet hur jag varit omgiven av vänner, familj, pastorer, nära och kära som älskat mig, utan dem, utan dig, hade jag aldrig klarat mig igenom 2013. Men all kärlek har verkligen burit mig och gett mig så många anledningar till att le och skratta och vara tacksam för allt jag har. Vi kom igenom, vi klarade det, du och jag och Jesus :) Halleluja!

Jag ser nu med stor förväntan fram emot att åka tillbaka till Kamerun, träffa alla vänner, min familj i CABTAL och i min församling i Bamenda, Calvary Chapel. För dig som undrar kommer jag inte gifta mig när jag åker ut till Kamerun nu. (Oavsett om du har läst annorlunda i tidningen haha det var ett litet missförstånd att det publicerades innan jag hade tillfrågats, och det är inte så lätt att hänga med i svängarna i Mirjam Möllers liv :) Jag är fri jag har gjort mina val och försöker följa min Herre Jesus Kristus av hela mitt hjärta. Nu drömmer jag större och högre än någonsin, jag ser med förväntan fram emot detta nya år med alla nya äventyr och utmaningar för jag vet att Gud är trofast. 

Det var ändå med lite bävan jag mötte detta nya år, det är så mycket nytt, så mycket frågor och nya uppgifter att lösa. Men jag vet att Herrens tankar för oss är goda för att ge oss ett hopp och en framtid (Jeremia 29:12). Låt oss hålla fast vid Herrens starka, trygga löften och följa honom inför detta nya år, genom berg och dalar, genom skratt och tårar. Låt oss le och möta varje dag med sanningen att Guds nåd är ny var morgon, hans kärlek vet inga gränser, älska Gud och älska dina medmänniskor på sätt du aldrig gjort förr. Finns det något nytt sätt du kan säga ”jag älskar dig” till Gud eller någon annan i din närhet eller varför inte visa Guds kärlek till främlingen, en ensam granne eller en stressad mamma? Be Gud om rätta tankar så kommer du uppleva hur hjärnan bara flödar över av idéer om vad du kan göra för andra. Det finns inga gränser för hur långt vår kärlek kan nå, du och jag, vi kan förändra världen. Låt Guds kärlek som gått ut över hela jorden i över två tusen år nå ut i helt nya vägar och på helt nya sätt detta välsignade kärlekens år 2014.

Love 2014

Never have I been so happy that a year finally is over. The year that past was full of blessings and miracles, yet it was very challenging for me personally but I did learn so much from it. When I look back I see so many friends and family that loved me so so much. It touches me so deeply and makes me cry of happiness that I’m so blessed, being surrounded by people who love me so much, without them, without you, I would not have made it through the past year.

At a service in my church back in Stockholm in November, our pastor asked us to pray and ask God: What season am I in now? As I did that I sensed that God gave me this word that I’m in the season of restoration. I saw that something was given to me in my left hand it was all black and I wondered why someone would give me a black thing like that. Then I realized that I could remove the black layer as if it was just dust and underneath it. You know what I saw? The most beautifully sparkling gold. Yes, something had gone through the fire and had been covered by black ashes but underneath it, was purified gold. I don’t know the details of your past year, what you’ve faced or went through, but HALLELUYA this I know: we made it, we came through and we came through stronger, wiser and more beautiful than ever. 

Many people dreamed of seeing this year of 2014 and not all got the chance to but we did, we are so blessed. I am so excited to see this new year a year of Love, a year of blessings, a year of divine provision, a year of greater dreams and greater opportunities as well as challenges but also greater victories. Let us not doubt our ability to overcome but let us lift our eyes and see beyond whatever circumstances we might face and see the invisible and believe the impossible, see the real reality. There is no limit, you and I we can change the world this year. Let’s agree in doing something really un-Swedish, let’s sing in our working place, smile wherever we go, whether at ICA, on the street or in the Metro, let’s love people in ways we’ve never loved before, buy a coffee for someone maybe the beggar, the prostitute, the child, or the lonely neighbour…. There is no limit what love can do, remember... there is no fear in love cause true love drives away all fear.

Våga drömma igen

I morse var första gången på ett tag, ja kanske riktigt länge, som jag vaknade och direkt började drömma eller fortsatte drömma kanske om framtiden och allt vad den har. Det känns liksom som att det inte finns någon ände på alla möjligheter Gud ger oss. Tänk vad många som velat se den här dagen men aldrig fick en chans. Jag fick se den. Vilken förmån! Hjälp mig använda den på bästa sätt. 

Nu drömmer jag om allt, tänker på resan till Kamerun det är bara 57 dagar kvar till utresan. Jag tänker på alla vänner där som jag inte sett på länge. (När jag sen är där kommer jag tänka på alla här hemma som jag inte kan träffa då)Men jag tänker på så mycket mer. Jag tänker på vad som kommer hända efter de två åren i Kamerun, vilka dörrar kommer öppnas då? Vad kommer jag göra? Kommer jag jobba eller studera kanske jag kommer vara kvar i Afrika eller flyttar jag någon annanstans i världen. Det finns ju hur mycket spännande som helst att upptäcka där ute. 

Men så tänker jag på Gud, han har så många planer för oss. Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp. Jer 29:12. Är det inte det drömmar handlar om HOPP och det gör mig så glad. Jag kan  inte dela med mig av detaljerna av allt jag drömmer om, då kommer du tro jag är galen... haha 

Profeten Habackuk hade också en syn, den synen fick han skriva ner för Gud sa: Skriv upp din syn och teckna  upp den på skrivtavlor, med tydligt skrift, så att den lätt kan läsas. Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den längtar efter fullbordan och skall inte slå fel. Om den dröjer, så vänta på den, ty den kommer förvisso, den skall inte utebli. Habackuk 2:2-3

Så jag skrev faktiskt upp mina drömmar i min anteckningsbok så jag kan gå tillbaka en dag och se om det stämmer för en dag kommer det bli synligt vad det var jag drömde om i morse. Ha lite tålamod och vänta bara, snart får vi se! 

The story of Ma Christy

Mama Christy lives in Bafumen, the main village where the language of Mmen is spoken. She shares her story with me as we are waiting for the fufu-corn to get heated over the fire. The fire is the only source of light in our house here in Bafumen and the fire also makes me and the other children in the house warm enough to sleep well throughout the cold night. Mama Christy starts her story by telling me about what her life was like before she heard the message of Jesus Christ in a language she understood. She was brought up in the catholic church just as most people in Bafumen, but she had never had the gospel presented to her in a way that she understood. 

“Churchgoing was more of a Sunday tradition while we kept our own traditions all the other days of the week”  she says and she tells me of the time when she got married.

“I was getting old”, she explains “almost 25, and felt like I was being left behind, when finally one man proposed to me. I didn’t need time to think. I knew that if I refused this man there would probably never be any marriage for me, no children either in that case, the secure insurance for my future.”

Marriage in Bafumen can be quite different from marriages in western culture. Marriage in this case was more of a formal document and the husband didn’t show any intention to provide for his wife and family. So as Ma Christy gave birth to seven kids, four girls and three boys, she still had to work her farm and make sure the crops gave enough yield to feed her family and if she was lucky she might also have a chance to make some profit by selling some of the harvest and help one of her sons to school. The others would have to manage on their own if they wanted to gain their education and the girls would grow up and marry one day, what would it gain them then to have paid years of schooling?

“My husband refused to pay the children’s school fees and he wouldn’t care whether we had enough to eat or not. While I worked my own farm and others to earn some extra money, he went off to bars and had other women besides me.”

Ma Christy continues: “when one of my sons got sick, my husband refused to pay his transport to the local hospital 10 km away. I had to carry my 10-year old son on my back. But once we reached the hospital he was already too weak and the money I had wasn’t enough for his treatment and medication. I had to let him go. He died.”

“This made me become very bitter and disappointed with my husband. When I decided to leave his house and go and build my own compound he spread lies about me. He even expelled me from going to the Catholic church. I was angry and bitter with everyone, I hardly left my house, except for going to my farm, and I didn’t greet people I met on the way. That is when one woman who saw me, invited me to the local Baptist church.

Ma Christy gives a big smile as she explains: “We used to laugh at them and call those Christians the bong-bong Christians because they played drums in church. But I had nothing to lose. If this woman was kind enough to invite me to her church I could at least give it a try.”

Ma Christy continues her story by describing how different the service was compared to any other service she had been to before. They sang songs in Mmen and when they prayed they prayed in Mmen. It was in that church that she first heard the message of Jesus in a way that she could relate to, the pastor spoke about forgiveness and the love of God.

“My heart was moved” she explains “moved by the love of the message and the love the Christians showed me. From that day on, as I forgave my husband, my life started to change. My heart was filled with joy and I got strong enough to work my own farm and others so I could earn enough money to help my kids to school. Today I have even been able to build a new house with a good roof and enough rooms for my grandchildren who now stay with me. I often host other children than my own as well, children who are being persecuted by their parents because they wish to attend the Baptist church or another smaller church. But as the smaller churches are growing people in Bafumen realize that those churches are also Christians and as we get to translate the word of God into Mmen everyone will know that the Bible isn’t just a Catholic bible, Presbyterian or a Baptist bible, but a bible that belongs to all Christians. “Ma Christy smiles as she concludes: “I’m a blessed woman and God has shown me his love by speaking to me in the language of my heart.”