För exakt ett år sedan anlände jag till Bamenda, till ett tomt rum med endast två madrasser staplade på varandra som säng. Idag ser mitt rum lite annorlunda ut, lite hemtrevligt har jag hunnit få det. Så under de senaste månaderna har jag rest och rest och åter rest... jag trivs ju med att resa, träffa nya människor och gamla och goda vänner. Men det är skönt att vara stilla och hinna med det man ska. Det är först den här veckan jag fått tid att skriva på min sista del av rapporten jag ska skriva färdigt innan jag åker hem. Rapporten om Mmen språkets substantiv och verb. Jag minns ett ord från en vän förra året, när jag lite rädd och orolig tänkte på alla utmaningar jag skulle möta här, sa hon... Gud kommer ge dig svaret när du behöver det. Och det har bevisat sig så sant. Gud har gett mig så många svar jag aldrig trodde jag skulle kunna hitta. Svar på frågor om tempus och toner inom verben. I Mmen finns tex en ton skillnad mellan om man säger att något ska hända imorgon eller idag e.g. med låg ton, m nə̀ kiŋ ' Jag ska stänga (idag)' men med hög ton, m nə kiŋ 'jag ska stänga (imorgon)'. Även om man inte hinner analysera allt man vill och önskar så är det roligt för varje liten detalj man upptäcker om ett språk. Det är som att gå på en upptäcksfärd utan slut. Nu får jag försöka se hur jag bäst kan hjälpa Mmen talarna att skriva sitt språk med alla dessa nyanser i språket.... Oavsett hur mycket jag hinner med under de närmaste månaderna så finns det mer analys och insikt i Mmen språket än tidigare... ungefär som mitt rum som nu har mer möbler, nyanser och färger än när jag först anlände.