I Bambili fick jag möjlighet att hälsa på hos vår head quarter. Det är den person som har administrativ och traditionellt ansvar över ett visst kvarter i byn. Det finns 40 olika sådana kvarter i Bambili. Min granne och mitt kvarters ansvarige hade förlorat både man och barn under tiden jag var borta. När jag besökte henne hade hon mycket att berätta. Samtidigt observerade jag två fåglar som försökte komma in till mamma höna inne i stugan. Mamma höna kunde ju iallafall flyga upp till fönstret och sätta sig men det kunde inte fågelungarna. De letade efter en springa i väggen för att komma in. De små fåglarna. Jag känner mig så ofta som de. Så liten, hjälplös och alldeles oerfaren av vad som finns därute. Att ha en mamma är fantastiskt, även de dagar det kan vara svårt att hitta varandra. Tack gode Gud för hönsmammor.
Angående min granne som blivit änka. Så är det väldigt bra i en by där alla tar hand om varandra och inte minst tar hand om sina ledare. Hon har människor som hjälper henne med att plantera och skörda och flera kvinnor erbjuder sig att laga mat och annat. Så är det när man är familj och alla hjälper till. Så blir det kanske i ett samhälle som tillåter många hönsmammor.
