Utresedatum 30e Januari

Kära vänner och syskon, nära och fjärran, alla jag tänker och på och tackar Gud för, alla som bett för mig och varit till sådan stor välsignelse under det här året och andra år bakåt.... och alla andra trevliga människor förstås som möjligtvis läser detta,

Nu är utresedatumet satt och flygbiljetten bokad. Den 30e januari åker jag tillbaka till Yaoundé, Kamerun för att arbeta med Bambili språket och hjälpa deras folk att få en skrift och få material till sina läs- och skrivklasser.

Livet känns så spännande ibland. Ibland lite för spännande, man vet ju egentligen aldrig vad som kan hända, varje dag är ju ett äventyr fullt av möjligheter. Ändå är det så lätt att vardagen tenderar att bli väldigt förutsägbar på något vis. Bussen kommer alltid 7, man börjar jobba kl 8 för att ta lunch kl 12 och sedan åka hem igen kl 4. Hm, det kanske inte är exakt så din dag ser ut, men jag är säker på att du har struktur i ditt liv med tider för aktiviteter och jobb att passa. Jag tycker det är så fascinerande att vi människor verkar söka detta liv, med tider och dagar och fullbokade kalendrar, allt för att det ska verka som att vi har koll och kontroll. Denna illusion kontroll, något vi aldrig kan ha. Ändå är det det vi längtar efter på något vis.... eller?

Med tanke på min resa tillbaka till Kamerun finns det så mycket jag inte vet. Förra gången jag åkte ut, 2011, då trodde jag att jag visste haha, nu vet jag att jag inte vet mycket alls egentligen. Vilka jag ska jobba med till exempel. Ok, jag känner den som kommer vara min handledare Barnabas Wango (gift med Yvette) men utöver honom är det jag och den helige ande som får börja bygga vårt team av medarbetare. 

Vart kommer jag bo? Just nu har jag ingen aning, allt jag ber om är att det ska vara med en familj i byn Bambili. Alltså bara 30 min resa ungefär från Bamenda, staden jag bodde i förra gången. 

Vad kommer jag att göra, hur kommer vi att arbeta? Ja, det vet jag ännu mindre om, kanske börjar vi med att samla in berättelser, eller sånger eller ordspråk, samtidigt som vi börjar med att undersöka alfabetet.

Så kommer jag ihåg bibelordet jag fik förra gången jag åkte så där utan att riktigt veta, och när tvivel och rädsla ville kväva min glädje och iver så tänkte jag på psalm 32:8 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du bör vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

Vilket fantastiskt löfte, jag behöver inte ha kontroll. Han, den store skaparen av universum, vet precis vad framtiden har för mig och för dig. Vad underbart, då kan vi ju vila och ta emot, det vi egentligen kanske söker mest och önskar få, Guds frid och visshet i våra hjärtan, att han har full koll!

Äntligen en öppen väg

Jag tackar Gud när jag ser tillbaka på tiden i Kamerun jag kom hem för snart ett år sedan. Jag bestämde mig redan innan jag lämnade Kamerun att jag skulle åka tillbaka. Varför? ja, inte för att det fanns behov, eller bara för att andra ville att jag skulle komma tillbaka, utan för att jag kände att här är platsen där jag upplever Gud kallat mig till att vara, en plats jag lär mig så mycket på. Jag har så mycket att lära mig om Afrika, om människorna, behoven och kärleken. Så varför inte komma tillbaka när jag känner att jag får lära mig så mycket här varje dag jag går på gatan eller åker i taxin eller möter leende barn som hälsar på. 

Tanken var att jag skulle åkt ut i september igen. Tanken var att söka ett nytt språkprojekt i den fransktalande delen men det projektet stängdes för tillfället. Jag tänkte gifta mig i augusti men min brudgum fick inte visum till Sverige. Jag sökte en doktorandtjänst i Kamerun via ett universitet i Paris men blev inte antagen pga av att jag bara har en magister och inte en två-årig master. Så jag försökte ta en master i Afrikanska språk men det visade sig att det inte fanns en sådan examen  ens i det ämnet. Tänk vad livet kan se stängt ut ibland. Jag fick vänta, vänta tills en dörr öppnades, en dörr som jag knappt trodde skulle öppnas och jag kände nästan inget intresse att försöka igen. Så blev det så att projektansökan jag skrev tillsammans med Folk&Språk i våras ändå skickades in till Svenska Missions Rådet och blev antagen ganska direkt. Jag skulle ju vara i Sverige nu, men hur länge visste jag ju inte? Och nu när dörren öppnats så fantastiskt till ett projekt att faktiskt kunna åka ut i två år och få lön för det arbete jag gör, då måste jag väl ta chansen, det är ju trots allt till Afrika jag vill. Fast att projektet skulle börja i september så gick det att skjuta fram utresan till januari. Så nu jobbar jag extra på en förskola och läser heltid för att göra en master i lingvistik för att i vår kunna skriva en uppsats på distans för min handledare vid Göteborgs universitet. Ja, så är planen iallfall i januari åker jag tillbaka :)

Projektet är ett nytt språk som heter Bambili-Bambui. En by som jag passerat varje gång jag åkte till Bafumen förra året och som ligger väldigt nära staden jag tidigare bodde i som heter Bamenda. Man räknar med att det finns en grupp på ca 10 000 som talar det som sitt modersmål. Men vad gör det för skillnad egentligen att studera, ge dem ett alfabet och lära dem att läsa och ge barn möjligheter att få lära sig läsa på sitt modersmål före något annat språk eg. engelska eller franska? Betyder det något för folket, gör det någon skillnad? Språket kommer väl ändå dö ut om någon generation, spelar det då egentligen någon roll? Hm, vilken viktig och intressant fråga, jag ställer själv den frågan varje gång jag fastnar i mitt arbete och mina studier, vad gör detta för skillnad egentligen? Jag har inte hela svaret på frågan men en sak vet jag att det betyder enormt mycket för självkänslan för en "Old Ma" (mormor) i byn att få veta att hennes modersmål har ett värde, lika mycket som engelska och svenska. Att hon kan få lära sig skriva och läsa på sitt modersmål, att lära sig läsa överhuvudtaget är kanske något som hon aldrig lärde sig i skolan om hon ens gick i någon. Så när Old Ma i Bambili får lära sig läsa så lär hon sina barn och barnbarn att läsa. Hon får kanske lära sig skriva ner berättelser om vad som hände Bambili-folket så där för jätte länge sen, eller kanske kan skriva ner hur livet var i byn innan vägen byggdes, och hur det var att växa upp i en familj med 30 syskon. Om hennes historia blir nerskriven, blir berättad, blir hörd kanske nästa generation kan lära sig mer av Bambili språket, inse dess värde, kanske tom att berättelserna och sångerna blir levande på ett nytt sätt för dem. Kanske tom att man får börja höra en sång eller ett vittnesbörd på Bambili i kyrkan, på radion. Kanske är det då någon som lyssnar som börjar inse att Gud skapat vårat språk för att han vill att vi ska få uttrycka och känna Guds kärlek på det sätt som bara vi kan uttrycka på vårt modersmål. Kanske det då kan få bli en förändring för en hel familj, en släkt, en by för generationer, ja tom för evigheten. Halleluja, då var det ju värt alla stängda dörrar att vänta på att just denna dörr skulle öppnas för oss att få vara en liten del i att Bambili folket får känna att just deras språk har ett värde inför dess skapare. Och vem vet vilken skillnad det kan få betyda för generationer framöver.... vilket äventyr! Det var sannerligen värt att vänta på :)

skriv (en) historia

Här sitter jag på tåget på väg till Stockholm efter att ha varit och intervjuat en Bafumen person som numera bor i Göteborg. Tänk vad Gud är mäktig att han leder människor från andra sidan jordklotet att möta varandra och så kan man prata lite av samma språk och visa bilder och känna igen platser och vänner och höra berättelser på sitt eget språk, då helt plötsligt känns man som familj fast man aldrig träffats förr :)

Jo, jag inser ju att jag inte skriver här så ofta fast jag gärna skulle vilja.... men så hittade jag ett gamalt inlägg från Maj förra året som jag aldrig publicerade tror jag... haha så här kommer det: 

Skriv  (en) historia!

Denna vecka har vi haft en kurs här i Bamenda och fyra stycken från Bafumen har deltagit. Vi har fokuserat på hur man spelar in en historia, skriver ner den och analyserar den först ord för ord och sedan med fri översättning. Ja, det kan låta ganska enkelt men är väldigt grundläggande. Medans vi skriver får vi se om vi stavar orden rätt, ibland diskuterar vi om orden ska stavas ihop eller inte ska vi skriva ’jagår’ eller ’jag går’ på Bafumen har man valt att stava det ’m nduo’. Inte så sällan handlar våra diskussioner om ton, är det verkligen låg, den låter inte lika låg som de andra men den är lägre än tonen på ordet som följer. Vissa ord väljer vi att stava på det sätt de låter när man uttalar dem som i en lista av ord, oavsett hur de låter i andra kontexter t.ex. njɔ̀ŋ (måne) och senjɔ̀ŋ (månar) stavas båda likadant oavsett att den andra inte låter så låg pga föregående prefix som har en hög ton. A ja vet nu börjar det låta komplicerat men det är inte så märkligt som det låter…. tack och lov att Mmen talare klarar av att kommunicera alldeles utmärkt utan att förstå alla regler, det sker ju automatiskt. Det tar lång tid ibland med våra diskussioner och en del är otåliga och vill springa vidare…. men tänker jag. Om Gud brydde sig om alla detaljer i templet, hur mycket bryr han sig då inte om att detta alfabet vi håller på att forma ska fungera bra så att människor kan lära sig läsa och skriva på ett effektivt sätt. Gud vet hur viktigt det är, och det är utmanande att veta att, likväl som vårt eget alfabet har använts av miljontals människor genom århundraden, så kommer tusen och åter tusen av Mmen talare i framtiden få del av frukten av vårt arbete… snacka om vi får vara med och skriva historia!!!

PS. Idag i klassrummet kom vi in på att diskutera uttrycket ’att ha en skruv lös’ jag blev överaskad att ett liknande uttryck finns på Mmen där säger man ’ att ha en böjd spik, eller det fattas en spik’ :)

Nu är jag hemma i Sverige efter att ha varit 15 månader i Kamerun. Lite lustigt att komma hem till kalla, snöiga Sverige och att man känner igen platser, lukter och smaker. Det går nog inte glömma smaken av lussebullar och pepparkakor så lätt :) Roligast av allt är nog dock att få träffa nära och kära igen....

Jag har ju inte skrivit här på bloggen på länge... desto mer har jag egentligen att berätta. Men att fylla ut detta blogginlägg med ord som beskriver vad jag varit med om senaste månaderna blir lite långt och svårt... så här är en liten kort film med bilder från Bafumen, vänner, pastorer och lärare som varit med mig i arbetet det senaste året. Utan deras hjälp och stöd tillsammans med era böner hade detta äventyr aldrig blivit verkligt. Stort tack till er alla!

Hej oh hå va tiden gått fort

För exakt ett år sedan anlände jag till Bamenda, till ett tomt rum med endast två madrasser staplade på varandra som säng. Idag ser mitt rum lite annorlunda ut, lite hemtrevligt har jag hunnit få det. Så under de senaste månaderna har jag rest och rest och åter rest... jag trivs ju med att resa, träffa nya människor och gamla och goda vänner. Men det är skönt att vara stilla och hinna med det man ska. Det är först den här veckan jag fått tid att skriva på min sista del av rapporten jag ska skriva färdigt innan jag åker hem. Rapporten om Mmen språkets substantiv och verb. Jag minns ett ord från en vän förra året, när jag lite rädd och orolig tänkte på alla utmaningar jag skulle möta här, sa hon... Gud kommer ge dig svaret när du behöver det. Och det har bevisat sig så sant. Gud har gett mig så många svar jag aldrig trodde jag skulle kunna hitta. Svar på frågor om tempus och toner inom verben. I Mmen finns tex en ton skillnad mellan om man säger att något ska hända imorgon eller idag e.g. med låg ton, m nə̀ kiŋ ' Jag ska stänga (idag)' men med hög ton, m nə kiŋ 'jag ska stänga (imorgon)'. Även om man inte hinner analysera allt man vill och önskar så är det roligt för varje liten detalj man upptäcker om ett språk. Det är som att gå på en upptäcksfärd utan slut. Nu får jag försöka se hur jag bäst kan hjälpa Mmen talarna att skriva sitt språk med alla dessa nyanser i språket.... Oavsett hur mycket jag hinner med under de närmaste månaderna så finns det mer analys och insikt i Mmen språket än tidigare... ungefär som mitt rum som nu har mer möbler, nyanser och färger än när jag först anlände.

Tonmelodier

Surf	CVS	CVC	CV
H HL	[5  q]	[5    q]	[5  q]
	shəyn ziyn   ‘this bag’	ngɔ’  ziyn ‘this termite hill’	pə ziyn  ‘this furrow’
M L	[3      2]	[3    2]	[3      2]
	nyuŋ ziyn ‘this hair’	kaf  ziyn ‘this armpit’	pu ziyn ‘this dog’
L ML	[ 2   i]	[ 2   i]	[ P  p]
	pfɨyn ziyn ‘this mountain’	tə’  ziyn ‘this village’	shi ziyn ‘this gizzard’
L Lfall	[ 2  a]	[ 2  a]	[ 2  a]
	piŋ ziyn  ‘this year’	səf ziyn  ‘this corn’	tso ziyn ‘this stream’

Ja du undrar säkert vad detta är... Detta är en tabell över substantiv i klass 9 och deras toner på ytan. H står för hög ton och HL för fallande från hög till låg och M för mellan och L för låg. Ja, tabellen visar också tre olika stammar för substantiv i klass 9. Det finns Consonant Vokal Sonorant och sen Consonant Vokal Consonant och sen finns det de stammar som bara består av Consonant Vokal. Substantiv i klass 9 har delats in i dessa grupper, efter deras stamprofil. Då visar dem på fyra olika tonmelodier e.g. H, M, L och LH. Men om man tittar på dessa ord i en kontext, där det finns ett ord med L ton som följer substantivet, då får vi fram att de höga substantiven följs av en HL ton, M substantiv följs av L, men vad händer med de L substantiven de beter sig olika. En grupp följs av ML ton och en annan av Lfallande ton. Oj då, dessa substantiv måste ha olika underliggande toner även att de ser lika ut på ytan, de har ju båda en enkel L ton. Vad är det som gör att några följs av en ML och andra inte. Om vi jämför med ordet shi som är ett LH substantiv så har det ordet liknande fallande ton som den grupp L substantiv som följs av en ML. De har troligtvis alla samma underliggande tonmelodi så kallad LH. Bara det att de andra substantiven har döljt sin H ton den liksom hänger eller flyter i luften tills man låter något ord komma efter substantivet, då har plötsligt tonen någonstans att landa. Detta gör ju saken klar vi har alltså vissa substantiv med H, M och andra med L, och ytterligare andra med en LH ton. 

Om du har orkat läsa ända hit och känner att du inte riktigt förstår så va inte orolig, jag förstår inte heller vad allt... men är det inte fascinerande att detta finns i en människas hjärna. En modersmålstalare av Mmen kan uttala dessa ord alldeles korrekt utan min lilla analys... det är ju bara så roligt att få vara med och upptäcka att det faktiskt finns ett vackert mönster bakom alla H, L, M och andra toner :)

Toner och toner och åter mera toner....

Jag är i Yaoundé, huvudstaden i Cameroon. Jag kommer va här i fem veckor nu för att studera toner. Ja, just nu lär jag mig om toner i Afrikanska språk. Idag upptäckte vi intressanta saker i Mmen språket. Ett substantiv atam kan betyda tre olika saker beroende på vilken melodi ordet bär: ātám 'lunga' ātām 'fälla' och det tredje ātàm 'överaskning'. Dessa ord har vi idag prövat att säga i olika kontexter t.ex jag ser X, eller X min (det är så man säger i Mmen, possessivor kommer efter substantivet och inte som i svenskan där det kommer före). På det viset har vi nu prövat om dessa ord verkligen har olika melodier eller om de bara råkar vara olika i en viss kontext. För om de verkligen har olika melodier kommer de också att uppträda olika när vi använder dem i olika kontexter. Och dessa ord gjorde det, de visade samma tre olika melodier när vi använde dem i våra 'test fraser'. Tänk att kunna bevisa ett ett språk har tre olika melodier, inte bara gissa eller säga att jag tror de har tre tonmelodier. Idag kan jag deklarera för världen att Mmen språket har Hög, Mellan och Låg ton inom sina substantiv, iallafall på ytan....

Ja, välkommen till en lingvists vardag. Att ställa frågor och få svar och be modersmålstalaren upprepa svaret igen och sen vissla melodin så det går lättare att höra... ja det är vad jag gör nuförtiden. Spännande värre eller inte kan andra tycka. Men oavsett om Mmen folket eller omvärlden tycker detta är viktigt eller inte, så är det nödvändigt att analysera tonsystemet i ett språk om man vill veta hur vi på bästa sätt kan skriva det. Mer om detta en annan dag, nu får jag fortsätta skriva om allt jag hittat så jag inte glömmer bort det.