Nu har jag precis kommit hem från en lång dag i kyrkan och med vänner, imorse vaknade jag kl 8 och åkte till kyrkan strax innan 10. Jag och min vän Fanny fick ingen taxi men tack och lov kom pastor Hans och hans familj med sin bil och de hade precis rum för två. Efter en gudstjänst med lovprisning, dans och Guds ord så åkte jag och Fanny till Mile 90 för att besöka en gemensam vän, Loveline. Loveline läser till idrottslärare, hon bor i ett rum. I rummet finns en hylla, en säng och en liten gasolspis för att kunna laga mat. Det är intressant att få besöka studenter i Kamerun. Jag är ju själv student i Sverige, men det är ganska olika nivå på hur studenter har det hemma jämfört med i Kamerun. Här i Kamerun betalar man terminsavgift, registreringsavgift och avgift för att få skriva tentor, sen köper man skoluniformen/erna, man köper böcker och annat material också. För många av mina kristna vänner har det visat sig svårt att få stöd från familjen för att gå i skolan. Man tycker att utbildning kostar mycket och är man kvinna så ska man helst vara hemma och arbeta och behöver därför inte gå någon utbildning. För mina vänner är det också så att de på grund av att de har valt att följa Jesus och inte längre vill delta i familjens traditionella riter t.ex. fira de döda, så vill inte familjen veta av dem mer.
Det var intressant dock idag, när jag och Fanny besökte Loveline. Loveline hade förberett bönor och majs och när vi skulle äta bjöd hon in sin granne och tillika skolkamrat Gustav, för att äta med oss. Där satt vi, jag och Gustav på sängkanten, Loveline och Fanny på golvet och vi åt bönor och majs och drack läsk. Det var enkelt men väldigt gott. När jag möter mina vänner här i Kamerun blir jag så välsignad varje gång. Vi har så olika bakgrund och utgångsläge, men så när vi börjar be och lovsjunga Jesus tillsammans så känns det som om vi är syskon som känt varandra sen länge tillbaka. När vi sjöng till Guds ära idag fick vi verkligen erfara att det inte är så stor skillnad mellan oss, vi har samma Fader i himlen som fört oss hit till Bamenda för olika uppdrag men ändå för ett gemensamt syfte, för att förhärliga honom. Det är det vi längtar efter, att förhärliga Gud, vare sig det är genom att spela fotboll, studera och beskriva språk eller genom att äta bönor och majs!