How can one help but fall in love with a continent so diverse as Africa? Thousands of shades of colours in its people, landscapes, languages, and cultures? Welcome to share in my experiences in Nigeria, and read my reflections about life in general.
Saturday, 25 February 2012
Några vänner
Jag känner att jag borde skriva lite oftare för er där hemma och berätta mer om min vardag. Berätta om möten med enkla vanliga människor... Idag till exempel kom Chantal förbi igen, hon fyllde 11 år i måndags. Vi gjorde chokladbollar tillsammans som hon sen fick med sig några hem av. Hennes mamma, pappa och två småbröder bor inte så långt från vårt hus.
Familjen Massa, pastorsfamiljen med fem barn, Elinda, Gracious, Berryl, Maxwell och lilla Victory, bor inte heller så långt från oss. Även Gracious har fyllt år denna vecka, hon fyllde 8 i torsdags. Hon fick också chokladbollar men hon frågade varför jag inte kom med en tårta... det får bli nästa gång. Mispa, som tar hand om barnen när inte mama Comfort är hemma, och grannen mama Agnes lagade fufu corn tillsammans i köket, ett rum med två eldplatser och grytor i olika storlekar. De skrattar när jag försöker hjälpa dem laga fufu. Fufu är en gröt av majsmjöl som kokas väldigt länge och blir hård som man sen enkelt kan äta med händerna tillsammans med gröna löv som kallas 'njamajama'. Inte så lätt för magen att förstå sig på första gångerna men som efter ett tag smakar riktigt gott :) Ännu svårare är det dock att laga fufu i stor mängd, det blir så tungt att röra gröten för att undvika klumpar... mina armar är verkligen inte starka jämfört med de afrikanska kvinnornas bamse muskler... För att inte tala om barnen som bär 10 och 15 liters dunkar med vatten på huvudet... det börjas i tid.
På vägen hem mötte jag Anita med sin lille son på ryggen, vi hälsade och hon berättade att Mama Emilia inte var hemma utan hade gått till marknaden. Mama Emilia är den som säljer grönsaker i backen ner till stora vägen. Hon har ett barnbarn som heter Courage (mod) som alltid springer emot oss och kramar om oss när vi går förbi där... Tänk vilken förmån att få bli omfamnad av 'mod' varje morgon på väg till kontoret :)
Jag är glad att de så enkelt och lätt accepterar mig som sin vän, fast att jag inte pratar som dem, ser ut som dem eller är lika stark som dem... Det är Guds nåd att jag får vara här, känna gemenskap med människor och se Guds ledning i vardagsliv.