Ett till resultat

Singular		Plural		Gloss	Num. of nouns in the data
1	w-ùə̀	2	gh-ɨ́	‘human(s)’	96
3	e-wú	4	e-ghí	‘hundred(s)’	2
3	e-kwî	6a	m-kwî	‘bed(s)’	8
3	e-lwɔ̂	13	te-lwɔ̂	‘bridge(s)’	22
5	e-chí	6	ə-chí	‘stone(s)’	32
5	e-zhísē	13	te-zhísē	‘feast(s)’	135
7	a-chì	8	e-chì	‘leg(s)’	177
7	kə̄tɨ́m	2	gh-ɨ́ kə̄tɨ́mà	‘soldier(s)’	2
7	a-kɔ́yn	4	e-kɔ́yn	‘forearm(s)’	6
7	a-fú’	6a	m-fú’	‘garden(s)’	10
7	a-ghó	6	ə-ghó	‘hand(s)’	2
7	a-fghà’	13	tē-fghà’	‘obligation(s)’	8
9	Ø-ndɛ̀	10	sē-ndɛ̀	‘houses(s)’	160
9	Ø-ndōm ə̀ mbvɨ̄	2	ndōm ə̀ sēmbvɨ̄ə̄	‘rooster(s)’	3
19	fe-tú’	6a	m-tú’	‘day(s)’	80

Här är en tabell som visar vilka substantiv klasser som finns i Mmen, vilka prefix de har och hur de paras ihop i singular och plural. Vissa par är mer vanliga än andra. Det är ju roligt när man kommit så här långt att man får se en fin tabell. Men vad säger den egentligen. Utanför sin kontext så säger den inte så mycket men om vi förklarar att varje substantivklass även avgör hur andra ord uttalas och därför också stavas (jämför min röda bil men mitt röda äpple ). Om man sätter ihop ord med fel markör ett exempel  ’mitt hus’ *ndɛ ghɨmə  när korrekt form ska vara ndɛ zɨm (jämför på svenska min hus) så låter det helt fel, ingen tar en sådan text på fullaste allvar, vare sig det är en enkel berättelse, ett häfte om hur man undviker malaria eller en liknelse från Lukasevangeliet. Så nu vet ni det, substantivklasser, det gör skillnad det!

Sveriges Nationaldag

Idag har jag firat Sveriges nationaldag lite annorlunda, ingen nationalsång eller flagghissning eller tårta. Istället blev det bönor med tacokrydda och plantaines (stora bananer). Det enda som påminde om Sverige denna 6e juni var nog vädret, lite molningt med skiftande sol och regn. Men den största händelsen idag startade med en enkel bön igårkväll då jag och min syster Janelle bad om vatten. Så imorse, efter tolv dagar utan rinnande vatten i lägenheten, så kom bönesvaret. När min syster Janelle ropade ’water is flowing’ släppte jag frukostmackan och sprang in till badrummet, på med duschen och fram med stora 100 liters tunnan, sen tillbaka till köket, fylla alla dunkar och petflaskor med vatten, samt hinken för som filtrerar vårt vatten. Ja och sen passa på att tvätta golv och städa toaletter medans vi har vatten och varför inte sätta några tvättar med maskinen också. Och tack och lov att alla hjälptes åt, vi hann knappt färdigt före vattentrycket minskade och försvann. Det är intressant att man så fort kan vänja sig vid och ta för givet att ha rinnande vatten ur kranen, man blir lika förvånad varje gång det försvinner. Nu tackar jag dock Gud att han har gett oss en inre källa av levande vatten som strömmar ur vårt inre som aldrig sinar. Det är min bön denna dag också för Sverige att det levande vattnet ska fylla vårt avlånga land, lite ökat vatten tryck skulle inte skada där hemma hos er också!!!

Regnperiod...

Klockan är 9.00 på morgonen och jag sitter och skriver om mina substantiv. Plötsligt upptäcker jag hur molningt och mörkt det blivit utanför. Vanligtvis skiner solen och man hör fåglarna kvittra, men det är regnperioden som gör sig kännande. Man är inte så van att vädret kan skifta så snabbt, en vind och himlen öppnar sig med väldiga dån och smatter mot plåttaket. Hemma vet man hur vädret kan bli beroende på årstiden och man kan förutse hur vädret ska bli ibland, ibland inte. Men här är allting nytt och man vet inte vad man ska förvänta sig...

Tänker på hur livet kan skifta ibland, eller ganska ofta. Hur många gånger blir det som vi har tänkt oss egentligen, på gott och ont? Gud är god att han inte alltid informerar oss om utmaningar som väntar. De största utmaningarna jag finner just nu är inte nödvändigtvis runtomkring mig men inom mig. Förväntningar på mig själv och önskningar om allt jag vill hinna med. Jag är tacksam att Gud ser annorlunda på saker... han ser inte på resultaten i våra liv som vi gör. Han ser processen, han ser vad livet formar oss till mer än vad vi åstadkommer. Tack och lov, det kanske inte gör så mycket om saker inte blir som jag förväntat, bara Gud fortsätter att ha kontroll och hans kärlek får bli synlig. Då är det ju trots allt värt att släppa taget om mina önskningar och låta honom leda!

klockan är 11. Det har slutat regna och solen skiner igen...

Vid som oceanen...

Förra veckan fick jag tillfälle att tillbringa några dagar vid kusten, i en stad som heter Limbe. En gammal stad som byggdes under kolonialtiden. Vi övernattade på ett hotell helt vid vattnet och fick några dagar vid stranden. Vi gick flera timmar på stranden, hittade söt och god mango, samtalade med fiskare och barn. Limbe är inte som Bamenda där jag bor. Limbe är mera turistigt och många kamerunier reser dit. När vi gick ner till hamnen för att köpa fisk känner man sig som en främling och människor undrar varför vi är där… kanske för att de själva har fått negativa erfarenheter av främlingar tidigare och gör att man inte blir så öppen. Men Guds kärlek gäller alla om vi bara tillåter oss att bli kanaler för den…


Promenera på stranden, springa, hjula och dyka i vattnet… njuta att havets storhet. Då tänker jag på Guds trofasthet, hans kärlek är vid som oceaner och ännu större. Ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Bara det att ibland känner jag att Guds kärlek är så stor och mitt hjärta är så litet, det är liksom trångt ibland. Som om jag ville ha för mycket möbler i mitt lilla hjärterum och kvar blir bara ett litet hörn för min mästare Jesus… Så när jag ser på havet så blir min bön: Jag ser din stora kärlek och godhet, vid som oceanen… men Gud gör mer utrymme i mig så jag kan ta in mer av din himmelska ström!

Lära för att lära...

Förra veckan hade vi vår första kurs för framtida lärare i läs och skrivundervisnings i Bafumen. Ungerfär ett 20-tal personer deltog under den fyra dagars långa kursen. Förrutom att lära oss alfabetet fick vi också lära oss hur en 'bra' lärare bör vara. Vikten av att klä sig representativt och att vara artig och ha tålamod. Det är ju vuxna vi kommer undervisa till att börja med. En del har lång erfarenhet inom läraryrket medan andra aldrig stått framför en grupp människor förrut. En man i sextioårsåldern uttryckte sig som så: 'bara det att jag hade mod att stå framför gruppen, hålla i en krita och skriva på tavlan, var något stort för mig... jag är säker på att jag kommer kunna göra ännu bättre nästa gång'. Så fick alla deltagare tillfälle att undervisa och träna sig i att leda en lektion på 15 min. En del tog fram sånger och visade andra kreativa sätt hur man kan lära sig alfabetet. Vilken glädje att få se undervisningen utföras helt och hållet på Mmen språket och höra ord som konsonant och vokal uttryckas med nya ord som əsi ə ŋwà‘lè vilket är ordet för bokstav och betyder bokstavligen 'boköga'.

Men varför är det så viktigt att kunna läsa och skriva Mmen? Den frågan ställde vi oss i början och många  insiktsfulla svar gavs. Man kan skriva ner information som andra behöver veta... tex när någon dör och inte har lämnat efter sig ett testamente är det inte ovanligt att någon i familjen står upp och säger att hela arvet tillfallit honom och de andra måste flytta ut och lämna området. Andra kanske har bett någon skriva ett testamente på engelska och texten uttrycker inte nödvändigtvis detsamma som vart sagt på modersmålet. Andra exempel på social utveckling genom att kunna läsa och skriva sitt modersmål är att de som aldrig fått tillfälle att gå i skola kan få chans att lära sig läsa och få självkänsla att uttrycka sin åsikt i en grupp där de tidigare ansågs outbildade och ointelligenta. Inte bara gamla men också unga får en självkänsla och utvecklas i sina läs och skrivkunskaper när de får lära sig på sitt modersmål. Kan man skriva på sitt modersmål kan man enkelt utesluta de som talar andra språk och på så sätt visa att vårt språk är inte bara en dialekt eller ett språk utan grammatik... se vi kan faktiskt både läsa och skriva och vi förstår!