Kära vänner och syskon, nära och fjärran, alla jag tänker och på och tackar Gud för, alla som bett för mig och varit till sådan stor välsignelse under det här året och andra år bakåt.... och alla andra trevliga människor förstås som möjligtvis läser detta,
Nu är utresedatumet satt och flygbiljetten bokad. Den 30e januari åker jag tillbaka till Yaoundé, Kamerun för att arbeta med Bambili språket och hjälpa deras folk att få en skrift och få material till sina läs- och skrivklasser.
Livet känns så spännande ibland. Ibland lite för spännande, man vet ju egentligen aldrig vad som kan hända, varje dag är ju ett äventyr fullt av möjligheter. Ändå är det så lätt att vardagen tenderar att bli väldigt förutsägbar på något vis. Bussen kommer alltid 7, man börjar jobba kl 8 för att ta lunch kl 12 och sedan åka hem igen kl 4. Hm, det kanske inte är exakt så din dag ser ut, men jag är säker på att du har struktur i ditt liv med tider för aktiviteter och jobb att passa. Jag tycker det är så fascinerande att vi människor verkar söka detta liv, med tider och dagar och fullbokade kalendrar, allt för att det ska verka som att vi har koll och kontroll. Denna illusion kontroll, något vi aldrig kan ha. Ändå är det det vi längtar efter på något vis.... eller?
Med tanke på min resa tillbaka till Kamerun finns det så mycket jag inte vet. Förra gången jag åkte ut, 2011, då trodde jag att jag visste haha, nu vet jag att jag inte vet mycket alls egentligen. Vilka jag ska jobba med till exempel. Ok, jag känner den som kommer vara min handledare Barnabas Wango (gift med Yvette) men utöver honom är det jag och den helige ande som får börja bygga vårt team av medarbetare.
Vart kommer jag bo? Just nu har jag ingen aning, allt jag ber om är att det ska vara med en familj i byn Bambili. Alltså bara 30 min resa ungefär från Bamenda, staden jag bodde i förra gången.
Vad kommer jag att göra, hur kommer vi att arbeta? Ja, det vet jag ännu mindre om, kanske börjar vi med att samla in berättelser, eller sånger eller ordspråk, samtidigt som vi börjar med att undersöka alfabetet.
Så kommer jag ihåg bibelordet jag fik förra gången jag åkte så där utan att riktigt veta, och när tvivel och rädsla ville kväva min glädje och iver så tänkte jag på psalm 32:8 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du bör vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
Vilket fantastiskt löfte, jag behöver inte ha kontroll. Han, den store skaparen av universum, vet precis vad framtiden har för mig och för dig. Vad underbart, då kan vi ju vila och ta emot, det vi egentligen kanske söker mest och önskar få, Guds frid och visshet i våra hjärtan, att han har full koll!