Jag öppnade mitt facebookkonto igår, efter mer en ett år. Jag hade egentligen inte behövt öppna det om det inte varit för alla bilder som jag förlorade när min externa hårddisk gick sönder i våras. När jag sitter och tittar på foton av vänner från olika tider i livet så påminns jag hur lätt det är att felaktigt jämföra sig med andra. Titta vad den har hunnit med, eller oj så vacker hon har blivit, de har gift sig, en annan har fått barn, någor har rest jorden runt typ etc. Vad har jag hunnit med i livet, vad har jag inte gjort ännu? Det är lätt att hamna i att man antingen ser sig själv som bättre eller sämre än andra. Tyvärr, är inget av det en sann verklighet, det fungerar inte att vara varken bättre eller sämre. Antingen blir man överstolt eller hamnar i självmedömkan som om livet bara en kedja av händelser utan min inverkan eller påverkan.
Jag minns när en god vän påminde mig om att inte vara ett offer. Att inte vara ett offer för mitt eget liv. Det är trots allt jag som har gjort de val som lett till där jag är idag. Vad har jag som jag själv inte valt? Om jag valde att tacka 'ja' eller 'nej' till något i livet spelar kanske inte så stor roll. Vad som räknas mer är kanske 'varför'. Vad var det som motiverade mig, vad fick mig att välja som jag gjorde, var det för pengar, ära, framgång, uppmärksamhet, eller var det av ärlighet, längtan efter sanning, kärlek och rättfärdighet? Jag kan bara svara för mig själv och vet inte så mycket om någon annan. Då blir jag så översvällande tacksam att jag fått göra så många rika erfarenheter i livet, och ja, det var jag som valde att tacka 'ja' till var och en av dem. Nu fortsätter jag framåt i väntan på nya äventyr, tittar tillbaka gör jag ibland, och då ser jag att det var jag som valt den väg jag är på nu. Nu följer jag Jesus, han påminde mig igår att han bara går framåt, aldrig bakåt.
