Vem talar vad med vem?

  

När man undersöker ett språks livsstatus, till vilken nivå det fortfarande används och kan tänkas användas i framtiden, då vill man gärna få svar på frågor om vem som använder språket, när, var och med vem de använder det. Ibland refererar vi till sådana studier som del av sociolingvistik.

Om ett språk bara talas i hemmet och inte utanför, ute på marknaden, i skolan eller i kyrkan, hur kan då det språkets utveckling komma att se ut, så där om 50 eller 100 år? Egentligen kan man väl aldrig riktigt veta hur ett språk kommer utvecklas, men man kan ju ha olika teorier och också se olika tendenser i historien. Svenskan till exempel kanske inte kommer vara så aktuell i Sverige om 100 år. Vi kanske kommer använda Engelska helt uteslutande, eller varför inte Kinesiska eller kanske rentav Ryska?

I Bambili försöker vi också diskutera och fråga oss, vilka använder egentligen Mbili? Kan barnen prata Mbili helt flytande? Pratar de Mbili med varandra eller bara med vuxna? Ja, det är många frågor och svar som kan indikera hur livaktigt ett språk är. Jag har fått fråga föräldrar, vuxna, barn och ungdomar, och bara iaktta hur de använder Mbili. Alla jag har intervjuat har svarat väldigt ärligt att de faktiskt använder Mbili när de är hemma, men ganska ofta blandat med ord och fraser från engelska och pidgin. Deras ambition är dock att kommunicera med barn och barnbarn genom Mbili. I Bambili är det ganska positivt att alla barn i byn inte bara förstår Mbili utan också talar det. Ja, och när vi säger 'byn' så refererar vi till de som inte bor i centrum nära huvudgatan och universitetet, för där är det mest engelska, franska och pidgin som barnen använder. Andra frågor som vi försöker få svar på är om språket används i skolan och i andra officiella sammanhang. Just nu använder en del lärare Mbili i de tidigaste åldrarna för att förklara saker för barnen, men sedan används Mbili mer och mer sällan. Varför blir det så? Jo, Mbili har ju ännu inte en standardiserad skrift och har heller inga material att använda i skolan. Nästa fråga blir då, vill ni använda Mbili mer i skolan om ni hade undervisningsmaterial? Då blir svaret nästan uteslutande: Ja, självklart. 

Då blir vår nästa utmaning att få utveckla sådana material tillsammans. Vad vill de läsa om i skolan, på vårdcentralen eller i kyrkan? Många frågor att fortsätta undersöka, men åh så roligt det är att få jobba med människor som älskar sitt språk.

 

Mbilis språk-kommitté

Förra veckan fick jag förmånen att träffa Mbilis språk-kommitté. Den består av ett 40 tal män och kvinnor som blivit valda av sitt kvarter, eller sin by, att vara med och bidra till att Mbili får ett skriftspråk. De har olika erfarenheter och olika kunskaper. Vissa har hög utbildning, har jobbat som läkare och lärare, andra är vanliga jordbrukare som kanske aldrig gått i skolan men som gärna delar med sig av sin kunskap. 

När jag träffade Mbili talarna så hade jag ganska tråkiga nyheter att dela med dem. Jag kommer nämligen inte kunna delta i arbetet som planerat. Jag var tvungen att resa bort för en tid och kommer sedan att komma tillbaka. De blev så klart besvikna. Vi är ju bara i början i processen att utforma ett skriftspråk för Mbili. De frågade vad de kunde göra själva medans jag är bortrest. Jag föreslog att de skulle kunna fortsätta samla in data och material som är användbart för oss i arbetet att beskriva och dokumentera Mbili. Sekreteraren skrev ner olika områden som han sedan frågade om vilka som kunde ställa upp och ta ansvar för att samla in. Vem tar och skriver ner våra traditionella sånger, ordspråk, våra namn på träd, växter, djur, våra traditionella historier? Alla blev involverade och flera anmälde sig. De inte bara lovade att skriva ner översättningen på en 1700 ord lång lista från engelska till Mbili utan ville också involvera fler som inte var närvarande i mötet. Tänk vad Gud är god, han vänder allt till något gott!