Förra veckan fick jag förmånen att träffa Mbilis språk-kommitté. Den består av ett 40 tal män och kvinnor som blivit valda av sitt kvarter, eller sin by, att vara med och bidra till att Mbili får ett skriftspråk. De har olika erfarenheter och olika kunskaper. Vissa har hög utbildning, har jobbat som läkare och lärare, andra är vanliga jordbrukare som kanske aldrig gått i skolan men som gärna delar med sig av sin kunskap.
När jag träffade Mbili talarna så hade jag ganska tråkiga nyheter att dela med dem. Jag kommer nämligen inte kunna delta i arbetet som planerat. Jag var tvungen att resa bort för en tid och kommer sedan att komma tillbaka. De blev så klart besvikna. Vi är ju bara i början i processen att utforma ett skriftspråk för Mbili. De frågade vad de kunde göra själva medans jag är bortrest. Jag föreslog att de skulle kunna fortsätta samla in data och material som är användbart för oss i arbetet att beskriva och dokumentera Mbili. Sekreteraren skrev ner olika områden som han sedan frågade om vilka som kunde ställa upp och ta ansvar för att samla in. Vem tar och skriver ner våra traditionella sånger, ordspråk, våra namn på träd, växter, djur, våra traditionella historier? Alla blev involverade och flera anmälde sig. De inte bara lovade att skriva ner översättningen på en 1700 ord lång lista från engelska till Mbili utan ville också involvera fler som inte var närvarande i mötet. Tänk vad Gud är god, han vänder allt till något gott!
