Jag har äntligen fått ventilera eller försvara min masteruppsats vid Göteborgs Universitet onsdag morgon. Det var som en glädjefest. Inte så kritiskt granskande men mera som en familj samlad och jag fick förklara allt jag visste om ton i Grassfield Bantu språk. Så roligt!
Gud är så god han har lovat att våra fiender t.o.m. ska bli våra vänner (Ord 16:7). Han använder allt för att välsigna oss. Resan hem från Kamerun startade i torsdags. Jag hade inte mitt pass med mig, för det var i Yaounde i huvudstaden. När vi blev stoppade av polis på vägen fick jag förklara min situation och be om ursäkt. När jag väl kom till kontoret på fredag morgon visade sig att mitt pass inte fanns där. Jag blev så klart besviken. Min biljett var bokad till söndag kväll och jag skulle landa i Stockholm på måndag morgon. Dessutom hade jag ju min ventilering onsdag morgon. Hur skulle allt gå...? Men Gud är trofast. Jag fick boka om min biljett. Passet hittades på måndag morgon så jag kunde flyga hem på måndag natt. Men flyget var dock försenat så jag missade mitt andra flyg från Bryssel till Stockholm. Jag fick åka via Köpenhamn istället. När jag väl satt där och väntade på mitt flyg fick jag höra mitt namn ropas upp. "Mirjam Möller please continue to gate B16 the flight is about to departure" Jag trodde jag hade en timme på mig innan planet skulle lyfta men det visade sig att jag glömt dra fram klockan till sommartid. Tack och lov att jag hann med iallafall. När jag väl kom fram till Arlanda fanns ju mitt baggage inte med men mamma och pappa tog glatt emot mig tillsammans med mina underbara syskonbarn Leopold och Lorentz som bett för faster Mirjam att hon skulle komma hem :) Så efter en lång resa med mycket spänning tackar jag Gud att Allt samverkar till det bästa!
Här är bilder från min ventilering. Min handledare Laura Downing till vänster i första bilden:
