The best place to be

Nu har jag bott i Bamenda, i Nord-västra Kamerun i en månad. Jag får lära mig nya saker varje dag här, alltifrån att gå till marknaden för att handla grönsaker och kött, ofta kommer jag hem med saker som jag inte vet vad det är, ja och sen också tvätta håret, diska, laga mat och städa utan rinnande vatten... Igår när vi skulle bära vatten från brunnen så märkte jag påtagligt hur svag jag är, jag räknade till 20 steg sen satte jag ned dunken med vatten. Efter 100 meter kom en liten pojk, Emil, som en riktig liten gentleman lätt lyfte upp dunken på huvudet och bar den åt mig hela vägen hem. Där gick vi Emil från Bamenda och Mirjam från Mariannelund, troligtvis en ny upplevelse för oss båda...

Jag brukar gå en liten promenad här i kvarteret varje morgon, jag njuter av de vackra bergen, fåglarna som sjunger och så får jag tillfälle att hälsa godmorgon till folk när de borstar tänderna på trappan, eller diskar innan de går till jobbet. En dag så hälsade en man och en dotter igenkännande. Jag kände igen dem men visste inte varifrån, det visade sig att det var pastorn som vi mötte i kyrkan första söndagen här i Bamenda. Han som kom på motorcykel med sina fyra barn och nu visade sig att vi bor i samma kvarter. Jag var och hälsade på deras familj idag och det är en härlig skara på 6 barn som sover i ett enkelt rum med en säng och en madrass på golvet. Men åh så mycket glädje det var där i hemmet. Vi sjöng huvud, axlar, knä och tå tillsammans... Gud är god. Ja, när jag tänker på alla platser man kan befinna sig på, varför just Kamerun, varför just Bamenda, vet jag bara att Gud planerade det långt innan jag visste om det. Han som förberedde mig för att komma till Bamenda, förberedde också människorna här som jag skulle träffa och arbeta med. Det är sant att det ibland är lite segt att vara utan vatten fem dar i rad och ibland inte veta hur många gäster som kommer på besök... Men det jag vet är att Gud är här med mig och då finns det ingen bättre plats i världen att vara på, än där han har tänkt och där han har gått före!

Bamenda!

Nu har jag äntligen anlänt, kommit fram och flyttat till Bamenda, min nya hemort här i Kamerun. Bamenda är en lite mindre stad med Kamerunska mått mätt, med ca 1 miljon invånare. Den ligger i nord-västra Kamerun inte långt från gränsen till Nigeria. Vädret här är ganska likt svensk sommar och pga höjden så blåser det lite friska vindar då och då. Bamenda ligger lite i en dal omgiven av höga bergssluttningar, varje morgon kl 6 går solen upp över bergen och när jag gör frukost så skiner solen över dalen. Åh vad jag önskar att jag kunde ta med lite av vyerna här och skicka med posten till er därhemma. 

En vanlig dag här i Bamenda går jag till kontoret kl 08, där jag läser, studerar och skriver. Just nu förbereder jag min första träff med språk-kommitteen i Bafumen, byn där de talar Mmen. Mellan kl 10 och 10.30 är det kafferast och kl 12 har vi lunchrast. Vår rast är ganska lång så vi hinner gå hem, laga mat, äta och även vila lite. De sista timmarna på eftermiddagen försöker jag studera lite till och sen brukar jag försöka att passa på att skypa med familj och vänner innan jag går hem kl 18. 

På söndag är det presidentval här i Kamerun. Mycket intressant, folket har att välja på hela 23 kandidater. Vi ber mycket för Kamerun i dessa dagar, att Guds frid ska få råda under valdagen och tiden tills man annonserar vem vinnaren är, ungefär två veckor efter.  Om allt går fridfullt till så kommer min första visit till Bafumen att ske någon gång i början av November. Det känns väldigt roligt att få träffa mina medarbetare där och jag tror att Gud liksom hittills kommer leda oss i arbetet, så att vi kan få större insikt i hur språket är uppbyggt. Just nu är det många frågor men det är skönt att jag inte behöver ha svaren, det har Gud.