Jag brukar gå en liten promenad här i kvarteret varje morgon, jag njuter av de vackra bergen, fåglarna som sjunger och så får jag tillfälle att hälsa godmorgon till folk när de borstar tänderna på trappan, eller diskar innan de går till jobbet. En dag så hälsade en man och en dotter igenkännande. Jag kände igen dem men visste inte varifrån, det visade sig att det var pastorn som vi mötte i kyrkan första söndagen här i Bamenda. Han som kom på motorcykel med sina fyra barn och nu visade sig att vi bor i samma kvarter. Jag var och hälsade på deras familj idag och det är en härlig skara på 6 barn som sover i ett enkelt rum med en säng och en madrass på golvet. Men åh så mycket glädje det var där i hemmet. Vi sjöng huvud, axlar, knä och tå tillsammans... Gud är god. Ja, när jag tänker på alla platser man kan befinna sig på, varför just Kamerun, varför just Bamenda, vet jag bara att Gud planerade det långt innan jag visste om det. Han som förberedde mig för att komma till Bamenda, förberedde också människorna här som jag skulle träffa och arbeta med. Det är sant att det ibland är lite segt att vara utan vatten fem dar i rad och ibland inte veta hur många gäster som kommer på besök... Men det jag vet är att Gud är här med mig och då finns det ingen bättre plats i världen att vara på, än där han har tänkt och där han har gått före!