Vila

Jag är i Småland dan före dan före doppare dan. Mamma och pappa har firat sin 40 åriga bröllopsdag idag. Rubin bröllop, det ni, det är inte illa! Man kan ju tänka sig att ens första år i livet är de år då man behöver mest kärlek. Men jag kan nog tycka att det där med behov av kärlek liksom växer mer åren, men det kanske förändras lite. Man lär sig äta, gå, man flyttar hemifrån och man blir självständig, tror man iallafall. Så att ha föräldrar som håller ihop och älskar varandra och har ett öppet hem för kärlekshungrande barn som jag, det är lyx!

Idag tänkte jag att jag skulle dela med mig av något jag lärt mig om ursprunget av ordet Bambili. Det finns ju som vanligt olika teorier om var namnet kommer ifrån. Ett är klart att på deras eget språk Mbili kallas deras by för ala'a Mbəligi och språket kallar de för agi'i Mbəligi. Det finns en klar koppling till verbet ligi som betyder 'sova'. Så varje morgon hälsar folk varandra med: o nie ligi? vilket betyder just 'har du sovit' och man svara ooo mə nə nye ligi 'ah, jag har sovit' och frågar då tillbaka till den som frågade först, o nie ligi yugu? 'har du också sovit?'. Kan man ha en bättre start på dagen än att veta att både en själv och grannen har sovit gott?

En man beskriver berättelsen om hur Bambili folket kom till den plats de är ida. De vandrade som en stor grupp som kallades för Tikari stammen, det är flera byar runtom Bamenda som har sitt ursprung i den stammen. När så folket vandrade över höjder så nådde de också en sjö och en ledare Nɔɔ'ɔdɨləm skulle då ha uttryckt Mbəligi och som skulle betytt 'jag vill sova'. Tanken var att de skulle stanna några dagar men det blev längre än så och de bosatte sig tillslut på platsen. Så kom platsen och folket att kalla sig för folket av Mbəligi 'jag vill sova'. Läser man en annan förklaring till historien så var det så att det bara var en viss grupp av vandrarna som stannade medans resten drog liksom vidare ner i dalen och bosatte sig längre bort. De brukade då, lite hånaktigt, referera till dem som stannade kvar som 'sovarna'.

Ja, vare sig det är på grund av att de var sjusovare och inte orkade vandra vidare eller de insåg att platsen vid sjön och den vackra utsikten över dalen var en ypperlig boplats, så står det klart att folkets språk och namn är relaterat till verbet 'sova'. Det kanske viktigaste mänskliga behovet i nivå med syre, mat och kärlek. Vem klarar sig utan att sova, eller utan att vila? 

Vila kan man ju göra på olika sätt. När jag anstränger mig fysiskt på mammas 'tigertramp' som vi kallar den, har ingen aning vad den där träningscykeln egentligen kallas för, men men, ja då får liksom hjärnan vila och tänka på hur många km jag orkar cykla på 40 min och med vilken genomsnittshastighet jag orkar köra. Ja, och fysiskt vila behöver ju inte automatiskt vara vila för själen, hur många gånger har man inte legat sömnlös av oro, eller varit totalt rastlös i stunder då själen brottats med ett dåligt samvete?

Ibland är det svårt att vila i ett effektivitetstänkande samhälle. Inte minst i dessa tider, runt jul. Man tror att ju mer man bakar, städar, shoppar, pyntar desto trevligare, mysigare, juligare får man, eller så tror vi iallafall så. Men hur många tillfällen av vila, stillhet och eftertanke springer vi förbi i julens rusningstrafik? Ibland kanske vi t.o.m. hånar de som stillsamt går genom julen utan att köpa klappar och utan att baka alla kakor. Jag själv har nog sprungit förbi alldeles för många vilostunder tidigare jular. Jag kan ju inte göra så mycket åt det som jag gått förbi och missat att betrakta, men jag kan fatta ett beslut att inte missa den vilan som erbjuds mig den här julen, idag. 

Bambili, en fantastisk plats, en vacker sjö, underbar utsikt, bördig mark, vackra människor och glada barn. Kanske jag borde välja att stanna här en stund, vila, betrakta, njuta och tacka. Ja, för jag vill iallafall inte missa mitt Bambili!