Nationalbiblioteket i Paris (BnF) världens sjätte största bibliotek. Att gå igenom dessa säkerhetsgångar, enorma korridorer som omger de ännu större läs-salarna, som i sin tur omges av till synes oändliga hyllor av böcker och dokument, känns som en blandning av att vara i ett enormt stort arkiv, som att befinna sig i en virtuell värld, och som att vara i himlen. För det känns bokstavligen overkligt då jag finner det svårt att föreställa mig något vackrare (även om jag förstår att himlen säkerligen är vackrare än något som går att jämföra med här på jorden). Tänk er 40 miljoner, av manuskript, böcker, tidningar, i stort sett allt som publicerats i Frankrike sen 1300-talet. Det innebär en nitiskt detaljerad katalogisering och hantering av 1000-tals dokument som anländer varje dag. Vackrare ändå tycker jag deras vision är, att göra dokumenten tillgängliga för alla.
Jag har mitt studentleg och mitt pass och efter att ha gått igenom en första säkerhetskontroll vid entrén, som i övrigt liknar mer entrén till en stor flygplats, fick jag en kölapp, jag registrerade mig, skrev under besöksreglerna, betalade mitt årskort (för det reducerade priset 35 €), gav sedan min väska till personalen vid garderoben, använde mitt kort för att komma igenom första spärrarna, därefter tog jag två rulltrapporna för att ytterligare finna en säkerhetsspärr och en ingång till alla läs-salar, och fick så tillgång till en läsplats i det största arkiv jag någonsin sett. Vilken ära att få tillgång till ett av världens största arkiv, att enkelt kunna få del av dokument om språk i Afrika tack vare att andra arbetat här i hundratals år med dokumentation. Det är värdet av en demokrati, Merci France!
Jag har mitt studentleg och mitt pass och efter att ha gått igenom en första säkerhetskontroll vid entrén, som i övrigt liknar mer entrén till en stor flygplats, fick jag en kölapp, jag registrerade mig, skrev under besöksreglerna, betalade mitt årskort (för det reducerade priset 35 €), gav sedan min väska till personalen vid garderoben, använde mitt kort för att komma igenom första spärrarna, därefter tog jag två rulltrapporna för att ytterligare finna en säkerhetsspärr och en ingång till alla läs-salar, och fick så tillgång till en läsplats i det största arkiv jag någonsin sett. Vilken ära att få tillgång till ett av världens största arkiv, att enkelt kunna få del av dokument om språk i Afrika tack vare att andra arbetat här i hundratals år med dokumentation. Det är värdet av en demokrati, Merci France!
