Idag fick jag hämta ut mitt visum, det tog mindre än en vecka att få det! Det är verkligen ett privilegium att få resa till ett annat land. Hur ofta tar vi inte det för givet? Men majoriteten av världens befolkning kan inte förflytta sig över landsgränser hur de vill. Det är verkligen en gåva att vara född i Sverige, med förmånen att man kan resa i sort sett vart man vill i världen... även till Kamerun.
Tänk nu har jag vaccinationerna klara, biljetten betald, visumet klart, försäkringspappren klara och utvandringsblanketten inskickad till skattemyndigheten. Det är bara väskorna som ska packas och vänner som jag gärna vill träffa och skoluppgifter som ska lämnas in och redovisningar och möten och .... Ja, tre veckor kvar, vad hinner man egentligen göra och vad är viktigast? Hinner jag inte allt jag vill får jag göra som lärjungarna, lämna allt och följa Jesus...
Jag skulle så gärna hinna träffa alla vänner och så men tiden räcker inte riktigt till, så om jag inte hinner med att personligen träffa dig innan jag åker så ber jag redan nu om förlåtelse för min brist på planering. Men jag ber dig, snälla, glöm mig inte, kom ihåg mig i dina böner, så ska jag med Guds nåd och hjälp också komma ihåg dig i mina böner, och så får vi hålla kontakten via bönenätet som sträcker sig igenom varje tidsrymd och över alla gränser... Och tills vi ses nästa gång hälsar jag dig med orden från Paulus, 1 Kor 16:23:
Nåd från vår herre Jesus åt er alla. Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.