Här i Bambili har vi med jämna mellanrum alla möjliga avbrott i arbetet. El-avbrott händer dagligen, det ger en möjlighet att skriva ner saker för hand, vilket inte händer så ofta annars. Sen har vi alla besök under dagarna. Förmiddagarna är oftast väldigt lugna, mammorna har gått för att så och barnen har gått till skolan, männen är antingen i baren eller på jobbet, ibland ser man dem till och med arbeta vid fälten. Men på eftermiddagarna då börjar barnen komma tillbaka från skolan. Så efter att ha kommit hem, förhoppningsvis var någon hemma före dem eller så har någon lämnat en nyckel, och förhoppningsvis finns en liten matbit för en hungrig mage.
Om det varken finns nyckel eller mat då finns det alltid tant MiaNwi, hon är oftast hemma och har oftast någon mat att erbjuda, om än bara något litet, så har hon leksaker och spel också. Men går man och hälsar på tant MiaNwi måste man också vara tyst för hon studerar alltid vid sin dator, förutom när elen går för då kan hon komma och leka lite med oss barn....
Ja, det kan ju synas lite oprofessionellt att ibland behöva avbryta sitt arbete för att torka en rinnande näsa, eller trösta en gråtande flicka eller bara hälsa på en elev på väg hem från skolan. Men när jag tänker efter så är det just så livet är, fullt av mer eller mindre oväntade avbrott. Ibland kan vi bli frustrerade när vi inte får gjort allt som vi tänkt och ville men om vi kan lära oss att ta emot de oväntade avbrotten som överraskningar så kan vi kanske lära oss lite av dem.
Igår satt Mbuoshe vid min dator och lyssnade på några inspelningar vi gjort tillsammans. Mbuoshe är 12 år och tycker om allt som har med teknik att göra. Han ställer frågor och innan jag vet ordet av så har han redan prövat att filma med kameran och hunnit ändra mina inställningar på datorn. Till och början blev jag riktigt irriterad, tills jag upptäckte att han alltid vet vad han har gjort och visar mig precis vilken knapp han tryckt på. Fantastiskt! Inte längre behöver jag bli arg, även om jag ber honom fråga först.
Mitt liv i Bambili får sig ett litet avbrott nästa månad när jag åker tillbaka till Europa för några månader. Det var tänkt att jag skulle arbeta hela detta året i Bambili men jag tillsammans med Folk&Språk beslöt att avsluta projektet tidigare än planerat. Det jag inte visste då var att jag samma dag som jag lämnar Bambili skulle bli kallad till en intervju i Paris för att eventuellt fortsätta mina studier från och med september. Det är mycket lite vi vet om framtiden men Gud har alltid nya äventyr för sina barn och ett oväntat avbrott kan vändas till en nystart. Det kan hälpa oss att se med tacksamhet på dessa oanade, oväntade men välsignade avbrott.
