Jag har flera gånger tidigare nämnt om hur vi försöker kartlägga byn Bambili. Jag visste inte att jag hade denna dolda passion för kartor. Håller ni inte med om att det är oerhört vackert att kunna se på en karta och se vart man befinner sig och kunna känna igen namn och platser. När jag förstod att många barn i Bambili växer upp och lär sig namn på städer i Europa men inte känner till namn på olika områden i deras egen by, då bestämde jag mig för att vi skulle kunna göra något åt det. En karta är ju väldigt abstrakt men när man väl knäcker koden så är det ju fantastiskt. Det är förövrigt något lättare att förstå geografi i andra delar av världen om man först känner till sin egen.
Jag tog min telefon och började gå runt till de olika kvarteren i byn och med hjälp av googlemaps kunde jag följa min vandring. Jag skrev ut bilder och skickade nummer på byggnader och namn på områden till min kartografist i Tyskland. Hon hjälpte mig sedan att få till det här resultatet:
När jag sen kom till tryckeriet och skulle trycka dessa kartor. Då sa dem att jag kommit alldeles försent och att de inte hade möjlighet att göra klart kartorna innan måndag. Det var ju påsk och alla var lediga. Jag hade jobbat hårt in i sista stund för att allt skulle fungera och nu såg det ut som att allt skulle misslyckas iallafall. Dessutom så gav de mig ett alldeles för högt pris, nästan 7000 kr. Jag var villig att betala för tjänsten de erbjöd men inte riktigt så mycket. Jag åkte hem och jobbade vidare med löftet att chefen för tryckeriet skulle höra av sig. Han höll sitt löfte. När han ringde hade han bestämt sig att låta personalen jobba extra på lördagen för min skull och sedan sänka kostnaderna till nästan hälften. Jag åkte tillbaka till tryckeriet och betalade samma eftermiddag. Kartorna blev klara i tid. Nu var bara problemet att frakta dem till byn. En bunt med 500 kartor plus 200 alfabetsplanscher väger ganska mycket och är ganska otympliga. Jag hittade en motorcykel kille som gick med på att köra mig till stationen. Men när han såg hur tungt lasset var erbjöd han sig att köra mig ända till Bambili. Ibland har nöden nästan ingen lag. Jag tryckte in mig själv mellan föraren och det tunga lasset, sen körde vi sakta hela vägen till Bambili (ca 3 mil). Vi klarade oss bra och Fonen blev väldigt glad att se resultatet och för första gången hålla en karta över sin egen by Ala' Mbəligi, första dokumentet där alla 40 kvarters namn finns skrivna på bambili språket.