I Bambili, liksom i många andra delar av världen där man lever nära naturen, spelar växter och träd en stor roll i det vardagliga livet. Inte bara att man får sitt livsmedel från den jord man brukar, och färska frukter från olika träd i omgivningen. De har även en viktig del i traditionella ceremonier. Växters användning märks inte minst på deras namn. En del plantor bär namn efter deras läkande förmåga t.ex. blad mot reumatism, det finns inget särskilt ord för medicin utan det är samma som används för 'blad' ìfú. En del får sitt namn efter deras traditionella betydelse t.ex. blad att ge till tvillingar. Det finns en växt som är väldigt mjuk så den kalls för 'barnrumpa' för att dess blad kan användas till att torka baken på små barn.
Växter finns så klart överallt, och det är ibland svårt att urskilja dem i djungeln. Vilken är vilken? Vad används de för? Har de något medicinskt syfte eller traditionellt syfte? Vissa växter får bara användas av vissa initierade och utvalda präster i det hemliga sällskapet i byn. Vissa växter används för att märka ut tomtgränser och gränser mellan olika kvarter och delar av byn. En del av dessa växter används då också för att markera en helig plats där något viktigt har hänt där man varje år går ut för att offra till förfäderna. Dessa platser finns i varje kvarter så kan man räkna iallafall 40 st i en by som Bambili. Ibland bildas en liten rondell kring sådana platser som finns mitt i vägen. Jag frågar så klart mycket om dessa saker för att jag vill lära mig. En dag frågade jag om varför det hängde en calabash i busken, är det något som ni brukar göra tänkte jag? Då skrattade de och berättade att det var en full man som slängt den där bara. Så lätt det kan gå att misstolka saker när man inte riktigt känner till kontexten av vad som är brukligt och vanligt. Hursomhelst så är växter och träd en stor del av folks tankevärld, omgivning och språk. Många gånger när jag intervjuar män och kvinnor som är kunniga i traditionell medicin uttrycker de: Oh du skulle varit här när Pa levde han hade kunnat svara på alla dessa frågor. På en del ställen finns dessa mediciner kvar efter att en människa dött och ingen vågar så klart röra medicinerna när man saknar kunskap om hur de bör användas. När en sådan människa dör försvinner också kunskapen och för varje språk som dör försvinner ett helt uppslagsverk om vad dessa växter har varit till användning av och fortfarande kan användas till.
