Äntligen hemma, äntligen tillbaka i Bamenda, efter att ha åkt efter bussen, som åkte så där en fem minuter innan vi hann fram och som vi till slut hann fatt vid en bensinstation, och efter sex timmars resa på en överaskande hålig men stundvis relativt hel väg så kom jag äntligen fram. Jag fick damma av mina väskor, efter en lång resa i ett sandigt baggage utrymme blir nästan allt rött av sand, sen fick jag landa i BRTC, Bamenda Regional Training Center, bara ett år gammalt center som CABTAL har byggt här. Jag tyckte det var så fint, men bara det att det var lite ensamt så jag åkte till Uncle Paul Kimbi. Han är mer som en far för mig här i Bamenda, och han och hans fru tog så fantastiskt emot mig när jag kom så där på en kvart. Jag fick träffa Afu, Blessing, Meakness, Smith och lille JJ och Marceline och Kalesta med flera. Vi lekte kurragömma, mycket roligare än att plugga, sen kom mörkret och det var dags att sova. Lilla Afu, 8 år, ville inte gå hem så hon fick sova mellan mig och Kalesta. Vilken förmån och jag slapp sova ensam!